18/05/2023
Tankar kring varför jag lägger ner Blommia (skickat som nyhetsbrev till mina kunder idag) OBS! Långt!
Hej på er i vårsolen!
Här kommer lite uppdaterad information om leveranserna av vårens växtbeställningar. Ni är många som undrar och skickar mejl kring detta, men jag har svårt att hitta tiden att svara var och en. Jag jobbar på allt jag kan. Jag har flera tusen växter som ska levereras under två korta månader och när 3 veckor i stort sett helt gick bort pga. kylan tidigare i vår tar jag inte igen det över en natt. Hur mycket jag än jobbar (och så här års snittar jag på 70-80 timmar/vecka) hinner jag inte. Så ha is i magen, jag har koll och jag glömmer inte. Jag försöker inte luras och jag är ingen bedragare. Jag har fått en del sådana kommentarer i år och det känns både tråkigt och oförtjänt. Jag har alltid varit väldigt tydlig med vad som gäller när man beställer av mig. Att jag inte levererar när det är för kallt är ju enbart för att alla ska få hem fina och friska plantor.
Nåväl, nu är det tack och lov vår på allvar och det går att leverera utan att ständigt och jämt kolla väderprognoserna för orter från norr till söder. ALLA växter ska ha levererats härifrån inom 3 veckor.
Detta blir också min slutleverans.
I hela sjutton säsonger har jag drivit Blommia.se. Ett extremt nischat litet företag, inriktat på ovanliga krukväxter som jag själv odlat upp (och ibland också själv korsat fram) och som inte finns att köpa någon annanstans. Det var nog många som tyckte att det var en omöjlighet att livnära sig på något sådant, och det ligger förstås mycket i det. Det är först de senaste åren jag kunnat ta ut ens en liten lön. Tur att jag har en välavlönad lärare vid min sida i livet ;-) Ändå har jag i alla år fortsatt att tro på att det ska vara möjligt. Och de senaste åren har jag nått ut på ett helt nytt sätt, fått många nya kunder, både här i Sverige och runt om i Europa. Det har aldrig gått ens i närheten så bra som det gjort i år. Ändå blir detta mitt sista år, för nu lägger jag ner Blommia.
Alla de här åren har varit så roliga, och så lärorika. Som ensamföretagare med liten ekonomi får man ta sig an allt, från att sköta all bokföring till att bli sin egen datatekniker. Många gånger hysteriskt frustrerande, men absolut utvecklande. Jag har lärt mig ännu mycket mer om odlande (förstås) och en hel del om sociala medier och hur man gör reklam med små medel. Jag har lärt mig massvis om geografi efter att ha studerat väderkartor i hundratals timmar :-) Jag har haft förmånen att ha otroligt många fina kundrelationer, många av er har följt mig genom åren och jag kommer att sakna er mycket. Kanske ses vi någonstans framöver när jag hittat tillbaks till min entusiasm och min odlarglädje som försvunnit någonstans längs vägen. För det har varit extremt slitigt. Att aldrig någonsin helt kunna slappna av och vara ledig, att allt alltid hängt helt och hållet på mig. Att alltid vara rädd för att bli sjuk (och när jag väl blir det, vara tvungen att jobba ändå). Att aldrig kunna ta ut en skälig lön. Att missa att få uppleva våren sjutton år i rad.
När jag började, 2007, hade Internet-handeln inte exploderat ännu och många kände osäkerhet kring att beställa över nätet. På den tiden hade sociala medier inte heller exploderat. Internet har varit viktigt för mig från första början. Utan det hade Blommia aldrig kunnat finnas, det är tack vare nätet jag på kunnat jag nå kunder i Norrlands inland såväl som i spanska bergsbyar. Fantastiskt! Men under åren har tonen successivt förändrats. De första åren fick jag så mycket trevliga mejl, vänliga förfrågningar och funderingar. Nu är det betydligt fler fräna, passivt aggressiva mejl. Den kunskap jag tillägnat mig om odling genom att under 30 år experimentera och prova mig fram vill folk att jag ger dem i ett välformulerat svar på en halv A4. Oftast får jag varken ett hej eller ett tack. Självklart vill de inte betala något för min kunskap.
Beslutet att lägga ner Blommia har jag inte tagit lättvindigt. Tvärtom. Funderingarna och våndan har pågått länge. Blommia är ju mitt skötebarn, min skapelse och mitt arbete under en stor del av mitt liv. Men nu när beslutet är tagit och kommunicerat ut till er känns det befriande.
Fortsätt med ert odlande! Våga prova er fram, det är bara så man lär sig på djupet. Må era fönster blomma som aldrig förr!
Stort, stort TACK från djupet av mitt hjärta!
/Mia
