26/04/2026
Igår hade jag finbesök av barnen till de som drev lanthandeln här i huset, från 1948(ska dubbelkolla d) Föräldrarna var nr2 på att ta över verksamheten.
I hela den långa vita längan (mittenhuset) var butiken med lager på övervåningen. Bostaden var bara på vänstra sidan (på bilden)
Fick så mycket info att jag glömt hälften just nu. Ska skriva ner mer sen.
Men så mysigt att träffas & höra hur det hade odlats mycket & hur bygden hade två skolor nära osv. Vi ska träffas igen.
Marianne som dottern heter körde förbi i höstas & när jag stod utanför stannade hon. Men då var allt kaos här så nu kunde vi äntligen ses.
Har ju haft lite påhälsning av en man här i huset. Inget läskigt utan snarare hållt sig åt sidan. Har inte lagt energi på att utforska vad d varit då även jag är mörkrädd. Jorå, här sovs det med tänd lampa i rummet bredvid. Ju mer man tänker på ”spöket” desto mer energi får de att framstå. Så när en vän med liknande förmåga kom hit berätta hon mer om Åke. Den drivande, ordentliga mannen som älskade att prata med människor, men även plocka svamp & bär.
Dagen innan besöket frågade jag honom hur han såg ut? Och lite annat med såklart inför besöket.
När sonen sen kom såg jag likheterna & på fotot har jag honom bevarad här.
Gårdens man, han får stanna kvar här & fortsätta kolla på vad jag gör. Han är snäll & nyfiken. Vem hade inte varit d?! Om det nu flyttade hit någon som vill skapa ett ställe som ska växa.
Han fick iallafall kommunicera med båda sina barn igår & det var så fint möte❤️
Här köpte jag utan bakgrundskoll & hamnar i en tidigare lanthandel! Jag skulle ju skapa en butik på landet. Ok… ödet & energi. Ganska småroligt…
Låt mig landa lite till, renovera mer så får vi se vad det blir….
